Inte bara Tjoget...

6 jul, 21:45 4 kommentarer

Jag åkte, som jag har gjort en del av de senaste åren, ner på en Kroppkake- och Tjoget-visit. Det var som alltid en god upplevelse --- fast jag har ätit ännu godare Kroppkakor där nere --- men att se vårt lag tillsamman med alla andra (Tjoget ökade ju antalet lag i år!) var storstilat. Vi hade ju inte fullt manskap, det var väl annat som drog, vad vet jag, men de som var med var storartade. Ja, jag åkte hem på kvällen, så mycket har jag kollat på Livelox och i resultatlistan.

Nu var det inte detta jag skulle skriva om. Men, och jag har sagt detta förr, alla våra medlemmar har rätt att veta att medlemmar åker lite varsomhelst och tävlar. Nu var det Tjoget. Det ska alla veta: Vi var där! Och jag såg, av en slump, att Henric K var på Gotland i helgen och sprang en Svart5. Storartat.

Nu har till och med jag så smått givit upp Qvistknäckaren --- till slut var det bara Thomas och jag som skrev något. Det går ju inte. Men så här, via nyhetssidan kan man ju i alla fall skriva ett par rader, när man har varit någonstans och tävlat. Vi har, tycker jag, rätt att veta var våra klubbkamrater tävlar --- klubben betalar ju (vilket sannerligen inte så många klubbar gör) rubbet.

Ni får gärna ha åsikter om detta --- och ni kan skriva så här på 'nyheterna' --- i alla fall jag är nyfiken!

Tänk att vi genomförde vårt fyrtionde raka Tjoget-kavle. Storartat.

Tack alla löpare under alla dessa år!

Anders

Kommentarer

Anders Malmqvist 7 jul, 00:47

Tack för rapporten, Anders. Man blir sugen på att orientera igen nu när det inte var så varmt. Men jag är genomförkyld nu så en annan gång...
Anders M

Carina Berger Svensson 7 jul, 08:29

Vilken jättebra ide Anders. Att få lite rapporter från olika håll om tävlingar vore jättekul.

Anna Å 7 jul, 11:19

Tack Anders, jag uppskattar det också! Så kul med orientering!

Henric Karlsson 7 jul, 19:49

Inget storartat från min sida men tack ändå 😀 Gjorde nog alla alla fel man kan göra som orienterare i gotlandsterrängen men en ursäkt är att det nog är 10 år sedan jag sprang. För att vara ärlig så gick jag mest, synen måste blivit sämre, skorna torkat ihop och kompassen tappat lite fokus, eller så var det jag som tappat det. Hur som, hälsade på en allvarligt sjuk god vän några dagar på Gotland och det ger ett lite annat livsperspektiv. Vilken otrolig lyx att bara kunna ge sig ut i skogen, att få befinna sig just i det nuet när man får kartan i handen och iväg. Pris och placering har mindre betydelse,... men lätt för mig att säga som mest är glad att helskinnad hitta runt och komma i mål. Men jäklar vilken spurt ni missade, den vann jag alla gånger.