Dela nyhet
10-MILA I GIMO 1987: 1987 ÅRS MÄN (& KVINNOR)
13 mar 2017 1 kommentar
10mila i Gimo 1987. Ska det vara något speciellt att minnas? Nej, men det var i alla fall 30 år sedan, så varför inte? 8 personer ur herrlaget 2 ur damlaget är medlemmar i klubben fortfarande. Och även övriga 2 plus 3 are alive out there somewhere (som Bruce Springsteen skulle ha sagt).
Annars var det ju det här med ishockey-VM. Redan som liten, när man såg på ishockey-VM 1969 på TV, så förstod man ju att Sverige aldrig skulle rå på stora stygga björnen Sovjetunionen. Och när ryssarna någon gång fick på nöten var det Tjeckoslovakien som tog guld istället. 1987 års VM började inte bättre. Det obligatoriska stryket mot Finland kostade hos slutspelsplatsen. Eller…? Nu blir det både komplicerat och fritt ur minnet. USA hade en spelare av tvivelaktig nationalitet och bad om tillstånd i förväg. ”Jodå, ni kan använda den där spelaren”, sa någon (Internationella ishockeyförbundet förmodligen). Sagt och gjort och USA spöade Finland i gruppspelet. Finland protesterade och fick rätt och vann matchen retroaktivt och gick till slutspel. Sverige gick till en civil domstol i Wien, där VM spelades. Sverige vann i civila domstolen och följden blev att varken USA eller Finland gick till slutspel, utan… Sverige! Som inledde slutspelet med att nå 3-3 mot Tjeckoslovakien efter sen kvittering (kan det ha varit Håkan Loob kanske?) och 2-2 mot stora stygga björnen Sovjet, efter sen kvittering av Tomas Sandström. TOMAS SANDSTRÖM, kan orienterare höras skrika än idag, om det är födda på 60-talet och gjort ett bra orienteringslopp. TOMAS SANDSTRÖM och hans 2-2 (och Bengt-Åke Gustafssons lika coola framspelning) står sig gott med Kurre Hamrins 3-1 mot Västtyskland i fotbolls-VM 1958 och OS-gulden i skidstafetterna 2014.
Sånt var läget i ishockey-VM när vi satte oss i bussen upp till Gimo i avlägsna Uppland 2 maj 1987. (De flesta orienterare har bara varit i Gimo en gång och aldrig mer. Däremot var Lagerbäck/Söderströms fotbollslandslag där inför EM 2000 eller möjligen 2004 och de bör då ha tränat på den fotbollsplan där TC var för 10mila detta år)
”I år ska vi slå TGOK”, sa vi herrar till varandra. Det sa vi alltid vid den här tiden och vi gjorde det aldrig. Inte förrän jag lämnade klubben i alla fall. Jag själv var i mitt livs löpform. Följaktligen hade jag gått ganska kass hela våren, även om jag matchat bröderna Åberg hyggligt på natt-KM veckan innan. Hann med att sträcka en vad på en 10-milaträning, men det här var på den tiden en trasig vad tog 3 dagar och inte 3 år att läka.
Vad damerna sa till varandra kommer jag inte ihåg. Inte har jag några noteringar sparade heller. Däremot har jag saxat lite från Fredriks sammanställningar från hemsidan. Annelie Alsetun verkar ha gjort en hygglig startsträcka och Lena Åkerman-Sandgren får nog vara tämligen nöjd med sin sistasträcka. En 374:e plats säger inte så mycket, men tiden 2 timmar och 41 minuter efter täten på 5 dagsträckor säger väl att vi inte var med i hetluften direkt.
På den här tiden startade vi fortfarande herrtävlingen på ljusan eftermiddag. Pelle Johansson hade ännu inte växt ut till den levande legend han är idag. 1985 hade han gjort 10mila-debut och haft en KM-tid som det behövdes 10 upphöjt till någonting för att matematiskt beskriva. Däremot (när han befordrades från näst sista till sista) i Riksten 1986 blev det braksuccé. Ja, faktum är att han på sista sträckan nästan var nära att jaga ifatt en halvskadad Urban Åberg, TGOK. Inte undra på att vi fick storhetsvansinne och trodde lammet TGOK var färdigt för slakt detta år 1987.
Nåväl, tjata lagom, och kom till saken: nu var Pelle satt på sträcka 1 och det bar sig inte bättre än att han rasslade in bara 8 minuter efter täten. Efter en miss på 3 minuter! Sensationellt bra. Plats 185 och TGOK inte bättre än nr 303.
Anders Bruhn ser enligt siffrorna i bifogad sammanställning ut att ha gått hyggligt på andra, men redan då var ordningen återställd. TGOK 285 och vi nr 296. Fort gick det på dagsträckorna och terrängen visade sig vara platt och lättlöpt, men att orientera på natten när det är platt? Minnen från Rörken 1984 gjorde ingen nattlöpare munter till sinnes…
Göran Johansson var ute länge på sträcka 3, som var skymningssträcka, och tappade mer än en halvtimme på täten. Mats E som var inte bara klubbens stjärna utan även distriktselit vid den här tiden, höll ordning på papprena, men sedan började svårigheterna för MAIF på allvar. Min egen långa natt och tiden 2.22 på 16,2 ser kanske inte så förfärligt illa ut i protokollet, men 38 minuter efter bästa sträcktid när man är i sitt livs form? Nej, det var en skuffelse.
|
HERRAR |
|
|
|
|
|
|
|
1. OK Pan |
13.30.45 |
|
||||
|
163. TGOK 1 |
16.00.47 |
|
||||
|
324. MAIF |
17.57.22 |
|
||||
|
492 startande lag |
|
|||||
|
394 fullföljande |
|
|
|
|
|
|
|
Löpare |
Längd |
Tid |
Vxl Plac |
Efter täten |
Str Plac |
Segertid str. |
1 |
Per Johansson |
12,7 D |
1.15.20 |
185 |
8.28 |
185 |
1.06.52 |
2 |
Anders Bruhn |
12,7 D |
1.26.39 |
296 |
27.07 |
346 |
1.05.15 |
3 |
Göran Johansson |
12,8 S |
1.41.12 |
346 |
50.17 |
383 |
1.09.52 |
4 |
Mats E Johansson |
12,8 N |
1.28.47 |
270 |
57.43 |
106 |
1.15.59 |
5 |
Torbjörn Wrighed |
16,2 N |
2.22.46 |
279 |
86.34 |
289 |
1.44.33 |
6 |
Christer Fransson |
12,0 N |
1.54.36 |
293 |
1.58.57 |
374 |
1.14.00 |
7 |
Thomas Svensson |
12,0 NG |
1.55.46 |
313 |
2.43.36 |
386 |
1.10.10 |
8 |
Jerry Johansson |
9,4 D |
1.41.31 |
318 |
3.16.37 |
384 |
1.02.02 |
9 |
Anders Rörby |
11,7 D |
1.46.22 |
321 |
3.49.12 |
330 |
1.06.41 |
10 |
Mats R Johansson |
16,6 D |
2.24.23 |
324 |
4.26.37 |
337 |
1.31.11 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
DAMER |
|
|||||
|
1. NTHI (Norge Tekniska Högskola) |
4.01.08 |
|
||||
|
374. MAIF |
6.41.21 |
|
||||
|
474 startande lag |
|
|||||
|
|
||||||
|
Löpare |
Längd |
Tid |
Vxl Plac |
Efter täten |
Str Plac |
|
1 |
Annelie Alsetun |
7,2 |
1.03.44 |
375 |
|
375 |
|
2 |
Sofia Andersson |
7,2 |
1.46.12 |
425 |
|
438 |
|
3 |
Bittan Alm |
6,2 |
1.03.45 |
412 |
|
305 |
|
4 |
Petra Korall |
6,2 |
1.25.37 |
401 |
|
385 |
|
5 |
Lena Åkerman-Sandgren |
8,8 |
1.22.03 |
372 |
|
240 |
|
Under åren 1986-1989 hade jag en vana att alltid springa långa natten och alltid missa minst 10 minuter
på första. Efter de obligatoriska 10 även denna natt fortsatte småduttande här och där. Så småningom blev det klungbildning och det enda roliga var att jag var nummer 2 eller 3 in på upploppet i en hög med över 40 löpare. Något jag aldrig upplevt varken senare eller förr. Detta trots att jag vid tredje sista fick springa åt sidan och sätta mig i ett buskage. (Det fanns de som hade full tillit mig och min getingrandiga MAIF-dräkt och hängde på ända tills de fick sig mig dra ner brallorna).
Frasse hade 1.55 på sina 12 km natt och även vår käre ordf Thomas (numera natträv av rang) hade 1.55 på samma gaffling. Vi var nu stadigt förankrade på fel sida om 300-strecket och TGOK var sisådär 150 platser före. Jerry Johansson, Anders Rörby och Mats R avslutade på de 3 st dagsträckorna. Det var väl ingen som glänste direkt. Endast Pelle och Mats hade sträckplacering bättre än 200 som synes i bifogad sammanställning.
Smakprov från banan och terrängen. (Se bild) Till första: gick kompass från korsningen traktorvägen/kraftledningen två gånger om och missade båda gångerna. Först efter planlöst irrande hittades första. Jag vill minnas att Thomas Malm råkade illa ut vid kontrollerna 3, 4 och 5 eftersom tävlingskartan var skuren strax öster om K3. Den gode Thomas M landade på en tid en bra bit över 3 timmar, om jag minns rätt. Platt som synes och den spikraka vägen som skär igenom kartan har inga inte mycket till säkra utgångspunkteratt erbjuda för den som tappat bort sig och vill komma med i matchen igen…
OK Pan vann detta år med Niklas Löwegren på sista. Denne gick ut en kvart efter täten på sträcka 10 och svarade för en upphämtning som aldrig mer lär hända i denna sport och i denna tävling. En i laget fick väckas och informeras om att han vunnit 10-mila. Borde inte ha gått 1987 heller, att göra en dylik upphämtning, men IFK Södertäljes Björn Stenberg brände en ledning på över 10 minuter i den platta intetsägande terrängen.
Hemresa. Hallucinatorisk dvala. Kommer inte ihåg om det var någon schlagerfestivalfinal just den här helgen också det här året, men det var ju det där med ishockey-VM… Sverige spelade mot Canada. Någonting fick Canada att tappa sugen tidigt. Sverige gjorde mål efter mål. Ishockeymatcher ska inte ses på TV, de ska höras på radio. 9-0 blev det till Sverige. Upplagt för Tjeckoslovakien, som bara behövde oavgjort mot Sovjet. 19 år efter Sovjets invasion i Prag. Skulle revanschlusten räcka till tjeckiskt guld även nu? Sovjet var chanslösa på guldet, men vägrade ge sig. Så på kvällen, när man efter en helg med dålig sömn fortfarande var så groggy att man inte riktigt kände den fulla besvikelsen av helgens misslyckande, fick man se Sovjet slå Tjeckoslovakien med 2-1 (Krutov och inte Karl XII borde stå som staty i Kungsträdgården, menade många den söndagkvällen). Sverige var världsmästare i ishockey! För första gången sen 1962. Torbjörn Wrighed, 26 år, satt hemma i sin ungkarlslya på Strandvägen 26C och fattade ingenting.
(Sen gick proppen ur. Sverige vann VM i parti och minut kommande år, och ofta i samband med avgörande matcher under 10-milahelger.)
Man är inte bara en oduglig orienterare, man är en fulländad livslögnare också. Eller vad sägs om den är formuleringen från mitt eget reportage i Qvistknäckaren nr 2-1987:
”Men säg den olycka som varar för evigt---- 1-a i hockey-VM och 329.a på 10-mila. Lägg ihop det och dela det med två: det blir ett helgfacit på plats nr 165, vilket är 32 platser bättre än fjolårets 197-e plats på 10-mila. Inte illa, trots allt…”
Torbjörn Wrighed / Dubbel Ex-Redaktör
Kommentarer
Petra Korall 13 mar 2017
Om jag inte minns helt fel var iallafall Brittan Alm medlem 2016. Så 3 damer istället 2 damer vara medlemmar... Av damlaget 😀😀