Dela nyhet
STOCKHOLM CITY CUP I Harry Fribergs och Ulf Lundells fotspår
13 jun 2017 0 kommentarer
Några lokala sprinttävlingar har jag sprungit i mina dagar, men det var mestadels I skog. Även VM i sprint gick ju i skog mest i början, men numera verkar det vara stadsmiljöer som gäller. Jag har sneglat åt Stockholm City Cup, som brukar gå 3-4 vardagskvällar varje vår, men det har aldrig blivit av. Inte förrän nu.
Etapp 1 gick 17 maj på Skeppsholmen. Där utspelas delar av Stieg Trenters ”Roparen” från förra seklets mitt. Där har man sett artister som Emmylou Harris, Neil Young, Van Morrison och Mary J Blige. Där har man innanför Moderna Muséets väggar bekantat sig med Francis Bacon, Pablo Picasso och andra stora konstnärer, som i sina bästa stunder till och med kan mäta sig med en tarvlig revyskribent ifråga om herostratisk ryktbarhet.
Platsen för alla jazz- och musikfestivaler sammanföll för övrigt med målplatsen. Mellan K13 och K14 sprang man förbi Benny Anderssons inspelningsstudio. Och vid kontroll 17 ligger Torpedverkstan där Teater Galeasen håller till. Inte undra på att man inte kunna hålla koncentrationen uppe.
Nästan 1.000 personer dök upp denna kväll. Det fina vädret hade inte riktigt börjat, men den efterhängsna kylan hade börjat släppa så smått (några dagar senare var det som bekant sommarvärme). Efter H16 och uppåt blev vi alla, ung som gammal, hänvisade till H17 och där kom 321 till start, alltifrån världselit till halvdementa Trafikverket-konsulter i 56-årsåldern. Det blev två segrare. Espen Hultgreen-Weltzien, Järla Orientering och Mårten Boström, IFK Lidingö SOK, noterades båda för 13.44 på 2.730 m. Själv nådde jag en hedrande (?) 297:e plats av de 311 som gick runt. Tid 26.33 och hisnande 9.33 i KM-tid vilket kan skyllas på kupering och många kontroller.
Mina vägval framgår väl inte så tydligt på bifogad bild, men jag brände väl 30 placeringar på en hiskelig felspringning mellan K4 och K5 då jag landade nere vid vattnet öster om K15. En miss på cirka 10 minuter i normala fall, men i stadsmiljö och skala 1:4000 blev det väl cirka två minuter. Min tid på sträckan var 2.41 och den bäste hade 0.31. Men två minuter är jag inget man springer ikapp, ens i sin egen klass i vanlig skog.
Etapp 2 utspelades i de två kommuner jag jobbat de senaste 12 åren, Solna och Sundbyberg. Väl inne i Solna kommun sprang man genom den klassiska filmstaden, där Greta Garbo och Mauritz Stiller grundlade svensk films världsomfattande berömmelse och där Ingmar Bergman började sin karriär med att skriva om andras filmmanus. Kartan har jag slarvat bort så några smakprov förekommer inte.
Det gick dåligt. Små cykelskjul förväxlades med gigantiska hyreshus och på det hela taget så blev det bara värre och värre med avståndsbedömningen. Lyckades faktiskt komma sist av alla fullföljande, vilket ju var en milstolpe i sig.
Efterföljande onsdag bar det av till Tantolunden. Här var man sedan 1979 (Ulf Lundell, ”Ripp rapp”) förvarnad om att det kunde ligga urdruckna rombuteljer och skräpa, liksom tuber med läppglans, som scandal beauties lämnat kvar. Några sådana såg jag inte till och jag hittade inte alla kontroller heller. Däremot halkade jag (trots förvarningar från medtävlare) på hala branter (speciellt mellan K7 och K8) och slet bort hud både här och där. Det var dock kul så länge man sprang och irrade inne bland kolonilotterna (i nederdelen av bifogat kartudrag, där det var så trångt i trapporna och mellan staketen att man fick möta sina konkurrenter sidledes), men när jag svårt blödande kom ut på Ernst Brunners högt älskade Hornsgatan, som låg utanför kartan, så lackade jag ur och gick hem. Jag såg inte till några orienterare där, och blev tidigt misstänksam, men så kom självaste Gustav Bergman störtande och då tänkte man att jag kanske inte är helt fel ute ändå. Men, nä, man har inte kommit rätt bara för att man är i gott sällskap visade det sig.
Kuriosa i övrigt? Anläggningen uppe till höger är givetvis Zinkensdamm där jag och Anders Lindgren sett IFK fått stryk i bandy både i sudden death och med 13-1 i olika SM-slutspel. Tantogården, söder om Zinken, är dock riven. Där såg jag Eldkvarn en gång och delar av en dubbel-CD live med Roffe Wikström spelades in där 2005.
Vad drar man då för lärdom av de dessa 3 etapper och den nedåtgående fiaskospiralen? Att avståndsbedömning är viktigare än terrängkännedom. Att ha läst böcker och lyssnat på skivor som utspelas i området har man absolut ingen nytta av alls. Och bara för att man aldrig hittat rätt i skogen så behöver det inte betyda att man är bättre på att hitta i stadsmiljö. Snarare tvärtom.
Dock är detta något jag varmt kan rekommendera till alla normalbegåvade. Ja, om en onsdagsetapp i Stockholms City Cup, som den gjorde den 31 maj i år, skulle råka infalla före en helgdag, så kan jag rekommendera att man tar ledigt tidigt från jobbet, så man hinner upp och hinner springa en etapp innan man gör allt det där andra som man gör när man är uppe i konungariket Sveriges huvudstad. Men se till för ********** till att ni inte tar rygg på mig.
Tobbe / Ex-Red
Kommentarer