Dela nyhet
VETERAN
2 apr 2017 0 kommentarer
Ordet ’veteran’ kommer av det latinska ’vetus’, som betyder ’gammal’. När jag läste hebreiska på universitet kallade man ämnet ’vetus’, eftersom gamla testamentet är skrivet (nästan bara) på hebreiska. Det är ett språk som inte är släkt med vårt, och som skrivs från höger till vänster. Kanske är det därför jag läser kartan fel ibland?
I svenskan och de flesta moderna språk har ordet veteran en dragning åt en äldre person med stor erfarenhet; någon som varit med om en del i livet.
När jag började min orienteringskarriär sprang jag den yngsta klassen som fanns, YP, yngre pojkar, som motsvarar 13-14. Tidigare än så fick man egentligen inte tävla. Det fanns förstås också YF, yngre flickor, följt av ÄP och ÄF, YJ, ÄJ med motsvarande damklasser, seniorer, YO (yngre oldboys) och ÄO, med den kvinnliga motsvarigheten OG, oldgirls, men där fanns det inget högre, så tanken på att kvinnor inte behövde högre klasser än över 35 var väl inte tänkbar… Herrarnas klassindelning slutade med V, som betydde ’veteran’, och det var över 50. Sen var det stopp. Idén om att mogna män och kvinnor skulle tävla är rätt ny.
Nu är de äldre klasserna ju våra största. Vi skulle väl önska att ungdomsklasserna alltid vore det. Men de äldre är väl ett tecken på att vi åldringar håller oss lite yngre längre än förr.
Pensionärsorienterare verkar ju fara land och utland kring bara för att orientera. Veteran-SM kommer ju allt närmare, och veteran-VM lockar många tusen varje år. Det hänger naturligtvis ihop med att det finns många orienterare ur medelklassen, som har både tid och råd att fara runt och göra det som man gillar bäst.
Nästan alla distrikt har veteranorienteringar på programmet. Gamlingar samlas någon eller några gånger i veckan för att tävla. I Östergötland har veteranorienteringen hållit på rätt länge. I ett gammalt nummer av QK (i den analoga utgåvan, som man kan leta fram i QK-arkivet) har Kalle skrivit lite om hur detta kom till. Leta gärna fram det och läs.
(Nu har jag gjort en flera timmar lång paus när jag försökte hitta i vilket QK-nummer det där skrevs, men som man säger, to no avail).
Hur som helst: gamlingarna springer! Och gamlingarna arrangerar. Och då måste man ju också arrangera. Annars blir det ju inget. Det är ju så i allt: vi måste bjuda in till tävlingar, för annars får vi inte springa.
Och nu var det vår tur, den 30 mars, och vi hade valt att få arrangera i mars, för annars skulle vi inte kunna använda Nils-Eriks nyritade Staffanstorpskarta (det skulle ha blivit alldeles för grönt och slyigt). Stina ledde hela arrangemanget med hjälp av övriga gamla erfarna orienterare som finns i MAIF OL, d.v.s. veteranerna. Vi hade IP som centrum, för veterantävlingar i Östergötland ska ha en del annat än ren orientering: det ska vara tipspromenad på väg till start och det ska vara fika efteråt. Så samling på IP, där Fredde registrerade (ingen föranmälning, så man måste vara väl utrustad så att kartorna räcker…) och det togs emot de 40 spänn som det hela kostar. Omklädning i baracken.
Sen fick man bila upp till forbollsplanerna där man blev inviftad till parkering. Därefter tipsgång uppför vägen mot ladan där starten var förlagd. Nils-Erik och jag hade strängat banor. Det ska vara en lång, 4 km, en mellan på 3, en kort på 2 och en promenadbana. Det kom 75 hågade åldringar och till och med några smålänningar. Det sades att solen morgonsken både i Tranås, Mjölby och Norrköping, men när man närmade sig Motala tilltog dimman och diset. Det var ju bra, för då var dom ju redan på väg och kunde inte ångra sig…
Vi klarade av att starta iväg alla (med lite besvär, för jag hade haft töm-enheten i bilen över natten och det tyckte inte batterierna om, men efter lite handpåläggning kom det hela igång). Leif Lundberg tog dessförinnan in svaren på hans knepiga tipspromenad. Sen tog vi emot löparna nere vid målet vid bilarna vid baracken.
Som vanligt var det några få, som tyckte att det var brötigt, men de flesta tog prövningarna med gott mod.
Ja, sen var det att fara ned till IP igen där MAIF-veterangänget hade brett smörgåsar och skurit rulltårta och kokt kaffe och tevatten i Paviljongen. Det åts, pratades och orienterarna blev upplysta om svaren på den Lundbergska tipspromenaden. Priser utdelades och därmed sattes punkt för en dag som vi berett och som jag tror de alla var nöjda med – en del i ännu högre grad än andra, när de kollat resultatlistan. A
Kommentarer