Dela nyhet
VILT, VAKKERT OG RÅTT
13 mar 2017 1 kommentar
Jag har, ju, under mina exkursioner i orienteringens kringland, då och då slängt ur mig det norska orienteringsförbundets slogan, eller, som ursprungsordet på iriska lyder: sluaghghairm.
”Vilt, vakkert og rått” är väl tänkt att beskriva själen i orientering – och ska det karakterisera norsk orientering, ska det väl på samma gång säga nåt om vår motalaorientering också.
Vilt: vi behöver inte dra iväg så långt från stadens hus och buller, innan vi kommer in i något vi kan kalla vild skog. Inte jätteskogar, men där vi kan ana det vilda; vi kan fantisera om hur skogen kan ha sett ut för hundra eller bara femtio år sen. Stora skogsområden, utan hyggen eller planteringar. Stigar, på sin höjd, där dagens skogsbruk har krävt vägar. Stick upp i de finaste delarna av Björkakartan, så hittar vi det vilda – även om vi inte kan dra jättelånga sträckor med bara vildterräng på kartan. Det vilda fordrar att vi använder vår fantasi. Att vi bär det vilda inom oss. Då kan även småsträckor på en bana bli fylld av äventyr – även om det kommer ett stycke tråkig raktpåorientering därefter.
Jag har alltid använt ’äventyr’ som ledord, eller slogan, för mitt förhållande till (eller förhållande med…) orienteringen. Det ordet har burit med sig det som håller mig fast vid den här idrotten: äventyr. Även en enkel kontrollplockningsbana kan ge mej känslan av äventyr, en samling nere vid simhallsparkeringen inför en tävling kan få mig att vara fylld av undret att jag ska få vara med om ett äventyr också den här dagen, varenda gång jag ser min pannlampa här hemma, känner jag att äventyret är nära. Äventyret är kusin med det vilda. Äventyr kanske är mera barnvänligt än ’det vilda’, för tillsammans med ’det råa’ bär det med sig svett, snor, blodrispor och mera svett – det kan finnas nybörjare, som kanske inte behöver höra talas om dessa kroppsexkretioner som det första som sägs om orienteringens charm.
Sprint är kanske inte ’vilt’, men jag kan tänka ut massor av ställen där jag har orienterat, som inte kan kallas särskilt vilda, trots att det nästan bara varit vitt och/eller grönt på kartan – det kan vara platt och opersonligt, det kan vara enhetlig skog (hur vild den än kan kännas, vill man ju ha variation). Marocko känns vilt, även om det går vägar och stigar och en kraftledning genom kartan – men variationen finns där. En så svart bana man kan lägga i Fålehagen, på natten, kan gå genom ’vild-light-terräng’ – ja, fantasin måste man bära med sig: hur såg det ut på Fålehagen på järnåldern, när gravfältet ovanför Jesusalen skapades, när hålvägarna, som trampats ner under hundratals år, kom till – sånt tänker jag på, när jag springer i Fålehagen. Och då vildar det till sig.
Vakkert. Eller som vi har fått för oss att det ska skrivas: vackert… Är det fler än Leif Lundberg och jag som använder uttrycket ’gullig sänka’? Är det flera av oss, som ibland får rysningar av att promenera runt med en karta och reka terrängen inför en tävling eller träning – nånstans där man inte riktigt vet hur det ser ut --- och så står skogen där, och bara är! Den säger: Ta mej! Jag har hundratals av minnen av såna stunder; jag minns fortfarande massor av kontrollpunkter som jag redan så fort jag fått se den, bestämmer, att här SKA det hänga en skärm. Här är det vackert. Här ska andra få möjligheten att se, att det är vackert.
Vad mera är vackert? Ja, en tiomilastart, både damernas (när man verkligen ser något) och herrarnas (där det är lamporna som gör det). Att se löpare på långt håll, mot horisonten, på skotska hedar. Att se en kontrollskärm – var som helst… Att se blandningen av gamla och unga (och dem som är mittemellan…) på träning och – det är ju vår förhoppning att det ska bli mer av – tävling. Upphängda kläder som håller på att torka på rummet under en tävlings- eller träningsresa – lukten av det där som man inte riktigt kunde skölja ur (och som inte försvinner förrän man är hemma vid tvättmaskinen…). Att höra vår förenings kamrater heja på andra svartvita på upploppet är vackert – även om jag ibland tycker att det låter ynkligt – vi kanske kunde ha en kurs i att låta rösten komma fram och höras; vitsen med att heja är ju att ljudet ska orka över repet som fållan är skapad av --- den som spurtar ska kunna höra hejaropen. Det tål att tänkas över. Några av oss släpper i alla fall loss våra stämmor. Och även detta är vackert.
Är det sånt här norrmännen tänkt sig, när de skapade slagordet? Inte vet jag. Men det är i vår egen fantasi vi ska söka det vackra i orienteringen. Och det vilda.
Ja, så är vi framme vid det råa. Vilt, vackert och RÅTT. Rått är ju ett sånt ord som kan betyda både något ont och det där andra, som vi uppskattar. Rått våld är värre än vanligt våld – som är tillräckligt ont i sig. Rått kött är sånt som somliga inte känner sig alldeles trakterade av – medium eller rare passar flera. Och sushi är inget som jag attraheras av (fast där finns det ju andra meningar). Däremot är råa grönsaker källan till ett långt liv, enligt vissa andra.
Men det råa, som orienteringen kan ha med sånt att göra, som kåsören Cello, Olle Carle, använde: ”Det har länge rått rått väder, men nu har det blitt blitt. Såna dagar kan man inte kalla kalla, de måste heta heta.”
Rått kan ha med väderleken att göra – vi räds inte snorväder, vi springer i regn och i blåst, i snöyra och även i strålande solsken. Stig Nyström, vår gamle vän, älskade att orientera i regn. Om jag återvänder en gång till till Skottland eller Schweiz eller andra bergiga orienteringstrakter, där man plötsligen kan stå mitt ibland molnen och vara utan sikt – det är rått, det är underbart, det är orientering av högsta karat. Jag vet ju, att det där har relativiserats – när de öppna banorna kom och det blev vanligare att bestämma sig tätt intill tävlingen om man ska åka eller ej – beroende på om vädret är ’bra’ (och naturligtvis en del andra faktorer) tror jag har gjort oss lite känsligare på råhetsfronten. Förr åkte man, accepterade att idag är det ’rått’; nu är det lättare att tycka att ’rått’ väder känns lite anti.
Anders Hedin
Kommentarer
Oskar 13 mar 2017
GUUU va roligt!!