Dela nyhet
Världscup i längdskidor i Ulricehamn
15 feb 2017 0 kommentarer
Stanna hemma och fortsätta renovera badrummet? Eller åka till Ulricehamn och uppleva stämningen som åskådare på en skidfest? Vi var inte alltför svårövertalade när Ulf och Boel Eklund (från grannklubben OK Motala) hörde av sig och frågade om vi ville hänga med och titta på stafetten vid Världscupen i längdskidor.
Matsäck packades, orienteringsryggsäcken plockades fram, lite varma kläder och så bar det iväg. Organisationen vid parkeringen höll orienteringsevenemangs-klass. Eftersom storpublik väntades styrdes man in till olika parkeringsområden, varav det från de som låg längst ifrån ordnades med bussning. Vi hade turen att få parkera endast på 20 minuters promenadavstånd och det var skönt att slippa vänta på buss när man skulle hem.
En strid ström av åskådare strömmade till arenan, jag tror vi var ca 40000. Jag fick senare veta att flera MAIF OL var där. De första och enda vi träffade på var dock ex-maifare Lena Sandgren med familj som verkar åka på allt!
Vi placerade oss strategiskt ungefär mitt ute på banan där alla sträckor på båda dam- och herrstafetten passerade. Stämningen var redan från början varm och entusiastisk. Flaggor och fanor viftades, det var lägereldar, korvgrillning och barn som sprang i den fina skogen och lekte. Heja-ramsorna på båda sidor av längdspåren började långt innan start; ”andra sidan är ni klara-jajamänsan fattas bara!”. Jublet visste sedan inga gränser när tävlingsdeltagarna började passera förbi under uppvärmningen, och när Charlotte Kalla for förbi oss inte en utan fem gånger var publiken i extas! Och ja, de åker ännu fortare än det ser ut på tv.
Hur gick då tävlingen? I damstafetten öppnade Norge starkt på förstasträckan med Flugstad-Östberg, men Sverige var bra med genom Ida Ingmarssdotter. På andra sträckan drog sedan Weng ifrån och Norge var sedan ganska ohotade. Det blev dock en tuff kamp om silver och bronsplatsen där hemmaåkaren Hanna Falk, som hade en fin 10:e plats från det individuella fristilsloppet dagen innan, knep bronset med Tyskland strax framför och USA på 4:e. Sofia Henriksson och Charlotte Kalla körde 2:a respektive 3:e sträckan.
I herrstafetten var det knallhårt där i princip nio lag hängde ihop i en klump hela tiden och det skiljde till slut endast 3,8 sekunder mellan placering 1 och 9. Sverige lag 1 (Halfvarsson, Hellner, Olsson och Rickardsson) kom 2:a och Sveriges andralag (där orienterarna Karl-Johan Westberg och Martin Johansson ingick) kom 8:a. Vann gjorde även här Norge med Krüger, Johnsryd-Sundby, Glöerssen och Krogh.
Det var en go´ stämning hela tiden och det som jag tydligt kommer minnas är att publiken egentligen hejade lika mycket på alla lag. I damstafetten var det ett ryskt lag som var ordentligt på efterkälken, och bland herrarna var det Estland som sladdade. Alla, åtminstone kring oss, stannade dock kvar framme vid spåren och hejade ordentligt tills alla hade passerat.
En avkopplande och skön dag och vad gjorde det att vi fick köa en timme när vi skulle ut från parkeringen? Tiden går fort när man samtalar och har trevligt. Kul med så stora vinter-evenemang så här långt söderut och fantastiskt att det går att ordna så fina spår med konstgjorda medel dess snöfattiga vintrar!
En reflektion är att även orienteringen på senare år, tack vare den tekniska utvecklingen har blivit en publiksport med goda förutsättningar att i framtiden locka en liknande storpublik!
/Maria Bergstrand
Kommentarer