Dela nyhet
Järna hälsning
3 apr 2018 0 kommentarer
Jag tänkte att jag skulle skicka en hälsning och uppdatering från lilla Järna, jag själv läser och följer Qvistknäckaren slaviskt för att hålla mig uppdaterad om vad ni i klubben gör och för att jag ska känna lite klubbgemenskap även på avstånd. För er som inte vet ligger Järna lite innan Södertälje och från E4 ser man det stora tornet (kvarn) från Saltåkvarn precis innan man svänger av. Här har antroposoferna sitt stora näste och vi är den mest friskoletätaste delen i Sverige. Jag har nu till sommaren bott och arbetet här som lärare i 4 år och stortrivs här. Det stora som tar upp mycket fokus just nu är den stora husjakten. Det är en djungel och priserna här uppe ska vi inte tala om.
Jag är ju inte den som är mest aktiv med att springa orientering men hoppar in och springer de stora stafetter som klubben är delaktiga i som t.ex. 25-manna som i år inte låg långt ifrån Södertälje. Tjoget är också en självklarhet att man ska planera in i semestern att springa och har varit sedan jag var liten.
Men till orientering så har jag idag (2/4) sprungit min första individuella tävling sedan Sälen 2016 och dess för innan fick jag leta till 1 maj 2014, och detta då i Södertälje. SNO arrangerade en tävling vid deras klubbstuga och dagen bjöd på stålande sol ca 3-5 plusgrader och lite vind och helt underbar skog. Har ju läst om de många tävlingarna i söder som ställs in pga. snön så det var synd att inte fler tog denna 2 timmar resa för ni missade terräng och banor i klass. Ja vist fanns det lite snö där skuggan ligger tät men den var hård på många ställen så skaren höll. Åh kärren var fulla med hård is som man lätt trippade över. Men annars bjöd naturen på det bästa. Lagom härligt kuperad med tydliga höjder som gick kanon att läsa och följa. Banor som var utmanande och roliga. Och jag sprang genom banan med ett leende och kände genuin lycka.
Det är just såna här dagar man förstår varför man håller på med denna sport och varför man känner sådan glädje när man springer i skogen och bara ler. Jag anmälde mig inte i vanlig klass utan tog en öppen 7 där jag själv kunde kontrollera hur långt det skulle bli. D21 hade en banlängd på över 4,4 km och för en otränad/ovan springa i skogen tjej känns det för långt för att det just skulle bli kul. Mitt mål var inte tiden eller placering allt jag vill med denna dag var att känna glädjen för denna sport och ha roligt och just det fick jag uppleva. Jag tror inte jag var den enda som gjorde det idag heller då det var många anmälda i många klasser, D21 hade 49 anmälda i sin klass men öppen 7 som jag sprang var vi 99 st!!! Hur ofta händer det?
Jag tog mig runt och kände mig riktigt nöjd inga speciella bommar eller misstag. Ca 36 min på mina 3 km och på det hamnade jag till sist tror jag på en 31 plats av dessa 99. Men den spelade ingen roll jag gick där ifrån varm i hjärtat och lycklig.
Jag var då inte själv och sprang utan fick då sällskap av 2 stycken som tog denna 2 timmars resa på morgonen, min mor (Ingrid Roos) och far (Christer Fransson). Sedan var den andra Södertäljebon från klubben också där Torbjörn Wrighed.
Så nu får vi se när nästa tur ut i skogen blir? 1 Maj bjuder OK Klemmingen (Gnesta) på medeldistans så vi får se om det blir en tur i skogen då och vem vet kanske får man träffa någon av er här då?
( Det ända tråkiga i denna dag som säkert på något sätt kommer komma ut är att en man i 70 års åldern endast kom till hans första kontroll sedan tog hans liv slut. Hans anhöriga var lyckliga att han fick sluta sitt liv med det han tycker mest om, att vara i skogen)
/Sofia Fransson
Kommentarer